Ur ett "work in progress", Del 2

Se! Den tid ni var och är
har börjat vändas mot sin zenit
detta liv som levts i er
dras allt mer ut
i spända strängar
All eld är entropi
och lågan kallnar
in i aftonhimlens släckta blåhet
Allt skymmer etern
gömd i all sin utspriddhet
partiklar och planeter
endast undantag
bland uttänjd rymd
vad återstår till slut
är okänd mörk materia
Allt järn skall en dag oxideras
havet tömmas på sitt blod
allt guld med möda samlat
återvända till sin stjärnedegel
Världens allt, i era väsen
kastat som en bruten spegling

Hör! Ett pulsslags envishet
mot sorlet ifrån slumpens döda röster
En livsflod eroderande
sin fåras existens
och ändå
detta oerhörda
vägrande av vila